Publiken "knockades" nästan omgående vid onsdagskvällens konsert på Rackstadmuseet.

Men först inledde Per Långs Ingesundstrio med "freebop", intensiv och lyhörd. Lång (tenor- & sopransax) har skrivit låtarna och spelar stilsäkert och vackert. Detsamma kan sägas om kontrabasisten Ola Hedman och trumslagaren David Lius, och allt uppskattades varmt av den stora publiken!

Så äntrade kvällens huvudattraktion scenen, den amerikanske tenorsaxofonisten Ernie Watts med Andreas Pettersson Quintet, en mycket samspelt ensemble med ett alldeles eget sound. Stilmässigt är Ernie och Andreas samma andas barn, de kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt - både i ensembler , solon och kollektiv improvisation!
Mestadels spelades kompositioner av Ernie Och Andreas, men man inledde med Cole Porter´s "Get out of town", och publiken blev slagen knock-out. Det här är en grupp av världsklass! Detta blev än mer uppenbart under kvällens gång m fl goda exempel på vad individualister kan åstadkomma tillsammans.

Joakim Ekberg är en intensivt svängande trumslagare med fantasi och klangrikedom. Hans Backenroth - ja, han är den han är - en av de bästa basisterna, och Daniel Karlsson var ingen överraskning för undertecknad (jag har hört honom förut), men - hans pianospel var för mig konsertens största behållning! Han har en fantastisk förmåga att ta musiken "nån annanstans" - allt blir till ett stort äventyr.

Detta för mig till den kritik som kanske med visst fog kan riktas mot gruppens frontlinje. Både Ernie och Andreas är virtuoser på sina instrument. De kan spela fort, har stort register, men måste det bevisas hela tiden? På det sättet blir deras solon ganska förutsägbara, hur bra de än är. Där skiljer sig Daniel från de övriga - man vet aldrig vad som ska komma.