Sättningen på bandet är mycket ovanlig. I stället för det gängse pianot är det vibrafon. Och det ger stundtals en raffinerad klang och ljudbild.
Mattias Welin (kontrabas) och Johan Löfcrantz (trummor) träffade jag när en av mina absoluta favoritet Andreas Petterson, gitarristen, var i Arvika i höstas. Jag fäste mig redan då vid de här grabbarna och de uppfyllde helt mina förväntningar. Johan arbetade hårt och särpräglat bakom sina trummor med stark puls och ett stadigt underspel.

Jag vill gärna framhålla några låtar som satt fint. Karins egen "New York City" med högklassigt vibrafonspel av Mattias Ståhl och utmärkt basspel av Mattias Welin. En låt med ett hissnande snabbt tempo men musikerna hade total koll. Karin hade ett fint trombonsolo också.

"The song is you" var öppningslåten. En gammal fin evergreen där Karin svarade för ett personligt intro. Den svängde fint och Magnus Thorell presenterade sig direkt som en mycket fin trumpetare.

Duke Ellingtons "Caravan" hade en minst sagt originell öppning av Karins trombon men så småningom blev det alltmer gamla fina "Caravan" starkt trumpetspel av Magnus. En gedigen insats av hela kvintetten.

Men den allra bästa låten kom på slutet. Michel Legrands underbara filmmelodi " I will wait for you", som ju var ledmotivet i "Paraplyerna i Cherbourg". Den som sett filmen glömmer aldrig den låten och här hade Karin stuvat om ganska ordentligt, men utan att på något sätt förstöra stämmningen.

Karin spelade en fin melodistämma, alldeles perfekt. Det var jazz på hög nivå. Sanna mina ord!. Mattias Ståhl svarade för ett bländande vibrafonspel. Den låten tyckte jag var russinet i en alldeles god kaka.