Arvika Jazzclub

Storslagen show med
sydamerikanska
rytmer

text : Johnny Olsson
(NWT)

Restaurangen

I torsdags bjöd Inge-
sounders - som förfarne Daniel Nolgård leder på musikhögskolan Ingesund - i samarbete med jazz-
klubben, arvikaborna

på en musikalisk högkaratig , latinskt färgad storbandskonsert i Restaurangen inför välförtjänt stor och uppskattande publik.
Och det fanns åtskilligt att uppskatta. Latinrytmik var länge något som i svensk jazztappning (särskilt i storbandssammanhang) som bäst blev en pastisch, ett ganska stelbent försök att ta sig in i en rytmiskt mer komplicerad musikvärld än vår gängse. Men nu är det nya tider, vilket Ingesounders framträdande underströk, både i Bob Mintzers krävande arrangemang och välskrivet material, producerat inom bandet.

Oundgängligt för gott resultat är ett bra komp, vilket bandet har med percussionisten Pia Hermansson som viktigt inslag.
Och det finns både bett, precision och smidighet i alla blåsarsektioner. Plus en hel hög solister. Många kunde räknas upp, men jag nöjer mig med tre som jag lyssnade lite extra intresserat på: altsaxofonisten Daniel Älgå med flödande melodisk fantasi, tenoristen Per Lång och trumpetaren Mattias Lindholms som spelar med glödande intensitet, alltmer auktorativt för varje gång man hör honom.

Nämnas måste också Maja Karlssons och Therese Klenfeldts sång - men även de utmärkta arrangemang de skrivit til sina nummer!

Visst kunde petimätermässiga radanmärkningar göras, men det alldeles övervägande intryck jag fick med mig var fräsch musik i ung spelglädje och fina arrangemang: ett program som borde höras på fler håll!

Lokalen är utmärkt för konsertändamål - bra akustik, gott om plats när det kommer mycket folk och ändå med möjlighet till intimitet för mindre publiksiffror.

IBB - Värmlands stolthet

text : Pelle Broberg
(AN)

Många hade letat sig till Restaurangen för att lyssna till storbandsjazz med Värmlands stolthet i dessa sammanhang: Ingesounders Big band under ledning av Daniel Nolgård.

Lokalen visade sig fungera bra både ljud och utrymmesmässigt, och möjligheterna att tillsammans med musiken spisa mat och dryck är ytterligare ett plus.
Den här gången hade IBB koncentrerat sig på jazz med latinamerikans anstrykning, dvs. samba, bossa, mambo och liknande rytmer. Till största delen spelades arr och kompositioner av amerikanska tenorsaxofonisten Bob Mintzer - som vi minns från hans besök på Ingesund förra året med Stockholm Jazz Orchestra.

Det är inte precis några nybörjaralster IBB hade att tampas med, men man lyckades mycket bra - tack vare duktiga unga musikanter och Daniel Nolgårds erkända förmåga att inspirera och leda storband.

Hela bandet lät bra, med extra plus i kanten för den bitska trumpetsektionen och den energiskt pådrivande rytmsektionen - nu förstärkt med extra percussion, mestadels congas.

Det finns gott om solister i alla sektionerna. särskilt bör nänmnas tenor resp. altsaxofonisterna Per Lång och Daniel Älgå. Dessa herrar är inet bara lovande - dom är bra!

Daniel Älgå framkallade också rysningar med egendomliga ljud på ett instrument som kallas "termin" - en syntföregångare med rötter i första halvan av förra seklet. Daniel Nolgårds transkription av Dizzy Gilespies "Manteca" erhöll extra spänning med terminens medverkan.

Två sångerskor höjde stämningen ytterligare: Maja Karlsson och Therese Klenfeldt, Maja hade arrat "Estate" Therese"Mais um Adeus" och båda sjöng sina alster med känsla och värme. Ännu mer till sin rätt kom sångerskorna tillsammans med endast rytmsektionen: Therese med "Arastua" ( hon sjöng på portugisiska) och Maja med "Canto Triste".

Här fick vi också höra fina piano- och gitarrsolon. Avslutande "Latin Dance" med hela bandet var verkligt utropstecken: förnämligt ensemblespel, bra pianosolo, saxsolister i högform och en imponerande duett i trummor och congas.