Musikens vackraste språk, enligt många, jazzen, hade en helkväll på Konsthallen i torsdags.
Huvudrollen hade Johan Ericssons sextett som framförde sin kärleksförklaring till musiken, och framför allt jazzen.
Med en mysigt dekorerad Konsthall som scenplats och musikanternas härligt dansande fingrar..... Ja, då blir det ju inte mycket annat än en perfekt stjärnprydd torsdagskväll.

En stor skara människor hade letat sig till Konsthallen för att få se denna skickliga sextett framföra en varierad repertoar, där inget område lät sig vara outforskat.
Johan Ericsson Sextett, med Arvika Jazz Club´s ungdomsstipendiater 2003 : Johan Ericsson, Ola Thörnblad och Carl Johan Groth, kompletterade av Henrik Olsson, gitarr, Tora Thörnblad och Marie Nilsson, sång. Influenser och förebilder är bland annat Chic Corea, Biréli Lagréne och Eva Cassidy.

Spelningen i torsdags kväll kan sammanfattas som en kärleksförklaring till musiken. Man hänfördes både av musikanternas ringa ålder, och framför allt av deras skicklighet. Det sägs ofta att jazz är "musik för musiker". Så kan tyckas, men sextetten bjuder ibland på så väldoftande musikstycken - då vill man helt enkelt inte att det ska ta slut.

Sen tidigare har man hört ungdomarna på bland annat JözzeJassen. Dessutom i en tävling för unga jazzmusikanter på Nalen i Stockholm tidigare i år. När Johan, piano Ola, kontrabas, Carl-Johan, trummor och Henrik, gitarr drar igång med speediga "Shifting Down" andas det stor samstämdhet. Och när Tora Thörnblad och Marie Nilsson lägger till sina unika  röster till musikstyckena,  är det få människor som inte får gåshud. Man låter sig imponeras av sextettens musikaliska mognad.

Personligen kommer jag allra mest att minnas balladen "Olivia" från den här kvällen. Tora, med sin vackra röst som instrument, sätter sin personliga prägel på framförandet. Men även "Ankan" som bandet kallar kvällens fulaste låt, är eldig och smakar kreativitet. Kan tilläggas att "Ankan" är gjord av bandets manager Robert Henriksson, som bandet pratar varmt om hela tiden.

En stor eloge till dessa ungdomar för deras intresse att föra jazzkulturen vidare. Som kontrast till dagens personfixering inom musikvärlden visar den här gruppen hur viktigt det är att framhäva rötterna inom musiken. Den visar hur viktigt det är att skapa och spela musik för både hjärta och själ.