Sex grupper befolkade de bägge scenerna vardera kvällen. Under lördagen, inledd med parad genom stans gator spelades det runt lunch på Rosengårdens café av Kvinnoväsen, på Nordells konditori av Ingo Project, Peoria Jazzband höll till på gågatan, Lotta & Bråkmakarna i Konsthallen, In Session på Olssons Brygga och i Brättne Bruk spelade Per & Gunilla gammeljazz.

Inledningskvällen presenterades en hel del av Arvikas eget omfattande jazzliv. I inledande Ingu Hot Five fäste både sångerskan Lotta Delebrants inlevelse och Göran Rambergs moget avklarnade tenorsax sig i minnet. Claes Janson sångaren, gavs skicklig inramning av pianisten Daniel Nolgård, basisten Robert Henriksson och oförbrännerligt vitale trumslagaren Nils-Bertil Dahlander - och tappade inte modet fast strömmen försvann ett bra tag.

I Jazz Trummor och Allt visade arvikas unga jazzgarde - bland annat bortgångne festivalgrundaren Bertil Krantz trombonspelande dotter Karin - upp avsevärd talang. I restaurangen huserade Jörgen Zetterquist med vänner, med en hel hög med sångerskor i vänkretsen. Och munspelande Pelle Lindström satte punkt med sitt Blow Your Blues.

Backwood Band och Peoria Jazzband huserade i restaurangen medan Norge höll hov i tältet under lördagen. Från Kongsvinger kom trumpetaren Hildegunn Öiseth för att premiärspela med sin fina kvartett Blester Group. Det bandet bör värmländska jazzarrangörer ha i minnet! Hon efterträddes av Staffan William-Olssons Sextett vilket betyder tight, 60-tals rotad sväng med bland annat blixtrande, bluesigt gitarrspel av kapellmästaren - och mästertenor från vikarierande Knut Riisnes.

För många stod nog förväntningarna högst på tredje bandet i tältet The Brazz Brothers. Och eftersom det bandet inte vet hur man spelar annat än i världsklass lär ingen ha blivit besviken. Varje möte med den gruppen handlar om förstklassigt musikerskap, med plats för  både allvaret och humorn.
Det kan tyckas som litet underligt programtänkande att placera en intim duo som avslutningsband efter brassurladdningen, men de som stannade kvar under gitarristen/violinisten Jan Johanssons och basisten Peter Jansons avdelning glömmer den nog inte. Om en av kärnorna i jazzmusik är personligt uttryck - och så är det nog! - är de bägge fullblodsmusiker; två virtuoser med telepatisk inbördes förståelse och alldeles unik framtoning!

Och på söndag gick det båt ut till Blåsut, där sångerskan Barbro Olsson med vänner och pianisten Samuel Nissilä-Källström spelade avslutande picknickkonsert för att översvämningsskadade stadsparken skulle få vila sig.

Den nya festivalmiljön är ett lyckokast, för Folkets Hus är i sanningens namn en tråkig lada.

Och till trivseln bidrog också konferencieren Bengt Berg, både med burleskerier för skrattmusklerna och sånt som tål att tänka lite längre på.

Nu får vi vänta i två år på nästa upplaga  av jazzfestivalgemyt i Jösse härad.