"Just Friends" brukar
vara namnet på de grupper karlstadbasisten
Johnny Olsson sätter samman för
värmlandsturnéer.
Så även i detta fall där vännerna
utgörs av Johnny, tenorsaxofonisten
Sven Olof "SOP" Pettersson,
barytonsaxofonisten Boo Egebjer,
pianisten Tore Linusson och trumslagaren
Henrik Gillgren. Denna grupp bjöd
den (tyvärr) fåtaliga publiken på
en fin konsert med många guldkorn
i Konsthallen i söndags.
Det tyngst vägande (riktig klimp)
var SOP´s tolkning av "The
Peacocks", här framförd som
duo med piano, SOP framstår som
en enastående tillgång i svensk
jazz: han är en stilist, han får
virtuosa passager att bli glasklara,
hans formuleringskonst innehåller
såväl värme som humor och rytmisk
spänning. Mästerligt!
Boo Egebjer, Värmlands nye barytonsaxofonist,
kom särskilt till sin rätt i Johnny
Olssons vackra ballad "I
always was a stranger here",
med långa melodiska linjer över
en krävande harmonisk bakgrund.
Boo bidrog också med en egen komposition,
"Sång till Zoot" som
inspirerade såväl musiker som
publik.
Det är en glädje att hälsa Tore
Linusson välkommen tillbaka till
offentligt jazzmusicerande! Tore
var ju mycket aktiv under 60-
och 70-talen, men har därefter
inte hörts så mycket. Han spelar
dock bättre än någonsin, och bidrog
även med en egen (klurig) låt:
"Monk Stream", där avståndet
till inspirationskällan, Thelonius
Monk inte var stort!
Johnny Olsson, bas och Henrik
Gillgren, trummor , den förste
pålitlig veteran i Värmlands jazzliv,
den andre ganska färsk, gjorde
ett bra jobb tillsammans, och
bidrog med fina solon i Lasse
Sjöstens "Gasoline my beloved".
I Lars Fernlöfs "Päronet
i Montecello" tände det ordentligt
för hela gruppen, och både Boo
och Tore gjorde sitt kvällsbästa
i den låten.
Johnny och Boo bjöd på upplysande
och underhållande "mellansnack"
vilket uppskattades både av publiken
och denne anmälare. Tack!
|
