En resa i toner och färger.

Christian Spering Quintet
Konsthallen
Arvika

text: Jan Grundel

Det blev något av en resa i toner och färger när Christian Spering och hans band spelade upp i Konsthallen. Christian säger själv att han med sitt musicerande vill beröra och lämna en känsla av djupare upplevelser, som han hoppas dröjer kvar ett tag hos lyssnaren.
Det är en berömvärd inställning hos en av vårt lands bättre basister. Och en inställning som kan vara nog så svår att uppfylla, vågar jag påstå.
Den kräver ett totalt engagemang av lyssnaren och med alla sinnen vidöppna.
Uppfyller man dessa kriterier så blev konserten en ganska behaglig resa mellan svensk folkmusik och österländska tongångar. Fylld med både lätta pastellfärger och breda mustiga penseldrag. Hans musikaliska förebilder är bl.a. Miles Davis och John Coltrane.

I första låten "Chorale" tyckte jag att i synnerhet Miles Davis var närvarande genom Staffan Svenssons lågmälda, varsamma trumpetspel. Ett stycke jazz vackert berättat.
I "Kharàbàtì" bjöd förträfflige Joakim Milder på ett långt och inspirerat tenorsolo. Christians bas spelade rollen som stödjande och fritt vandrande. Här krävdes det verkligen öppna sinnen!
Anders Persson är en mycket fin pianist som hade några väl utmejslade solon och Magnus Gran skötte sitt långt ifrån lätta trumspel föredömligt.

Det är naturligtvis alltid engagerande att följa de yngre musikanternas tolkningar av musiken. Ibland kan jag kanske tycka att det kan bli väl så mycket av egen skriven musik. Därför var det en stunds vila i Jobims "Boto", här fanns i alla fall tongångar som man kände igen sig i, och det behövdes.

Eller som en äldre, aktiv lyssnare sade "skall det verkligen behövas en bruksanvisning, för att lyssna på jazzen nu?".

Konsthallen var välbesatt, bl.a. av flera musikstuderande från IMH. Kanhända har de lättare att ta till sig musiken? Vad vet jag?

Men såpass mycket vet jag att nog lämnade Christian Sperings musik intryck på mig. Men inte var det lätt alla gånger, men det var ju det Christian ville, engagera, kittla nyfikenheten lite.

I så fall lyckades han för två extranummer ville en entusiastisk publik ha, och fick det också.