Hoforsklarinettisten Bosse Tigrén och hans vapendragare Folke Westerlund piano och Rolf Andersson trummor bjöd på en mycket trevlig jazzkväll i onsdags.

Konserten inleddes med "It had to be you" och på den följde den ena klassiker efter den andra. Kapellmästare Tigrén har fint flyt i spelet och ett genuint grepp om swingidiomet. Benny Goodman var ju en extremt krävande bandledare och kallades inte för inte för "The Ray" det vill säga "Strålen" efter de ljungande ögonkast han kunde bestå musiker med som inte presterade optimalt. Otaliga var de musiker som lämnade Goodmans konstellationer efter att ha hamnat på kollisionskurs med den hetlevrade klarinettisten! Swingtrions spelning var den raka motsatsen, en riktigt mysig tillställning med fin-fin stämning både på scenen och bland publiken!

Folke Westerlunds piano demonstrerade med all önskvärd tydlighet hur trion kunde "klara sig" utan bas. Det var inte förrän på fyrtiotalet, med bebopens frammarsch, som dagens "standardsättning" utkristalliserade sig. Trummor och bas plus ett ackordsinstrument som piano eller gitarr och så något blås som grädde på moset. Innan dess höll pianisten ofta basgångarna i vänsterhanden. Westerlund hade en bred palett, vi fick smakprov på stridepiano i bästa Fats Waller stil, St Louis Blues i boogie woogie tappning och några läckra Erroll Garner nummer, där avslutande Misty var en request från Arvika Jazz Clubs ordförande Mats Hyltefors.

Som förband framträdde talangfulla folkmusiktrion Johanna Nolgård, Anna Karlsson och Mathea Larsson fioler. Hannes Liljedahl spelade trummor på första numret. Vi fick höra några traditionella låtar, men också en del egenproducerat, allt energifullt och svängigt framfört.